Bilderna från 2013 finns här
-
▲Nyårsafton 2012▲
Jag hoppar över allt festligt
firande i natt och tillbringar
årslutet i stillhet med en vän
▲Söndag 30/12▲
▲Fredag kväll 28/12▲
Snart blir det ytterligare en nyårsnatt utan
raketer och smällare i ditt sällskap men
jag har kvar pangpang som räcker mitt
liv ut om jag lägger en varje år på graven
Juldagen 2012
Här hände något besynnerligt som
kändes skönt i vinterkölden
▲▼Lördagen den 22 december 2012▼▲
I dag skulle vi ha gjort julgodis Jonny och jag
▲Torsdag 20/12▲
I morgon är det domedagen enligt en profetia.
För mig har det varit mest mörka dagar efter
att Jonny lämnade oss.
Underbara vänner har gjort livet ljusare,
men med Jonny borta blir det aldrig mera frid.
▲17/12-2012▲
I dag blev det bara bittra känslor
och ilska mot dem som pinade dig.
De är många nu som ger mig kraft och
energi, men de kan inte läka såren i
hjärtat och själen.
▲121213▲
Efter luciafirandet i Kyrkan
▲▼Måndagen den tionde december 2012▼▲
Nu är det bara mina spår i snön
och jag önskar att det vore dina
-
▲Onsdag 5/12 kl. 11.30▲
▲Mitt på dagen 4/12▲
▼Tidig morgon 4/12▼
▲2/12-2012▲
Svinkallt ute och ännu kallare i hjärtat.
Det hade inte behövt bli så här om jag
hade haft mera civilkurage.
▲Onsdag eftermiddag 28/11▲
Snö och blött ute och ren iskyla inombords.
Vreden och smärtan blir bara värre.
▲Domsöndagskväll 25/11-2012▲
Duggregn och allmänt tungt denna kväll.
▲Torsdag kväll 22/11▲
▲Torsdag förmiddag 22/11▲
Ljuslyktorna borttagna för rensning och påfyllning
▲17/11▲
▲16/11▲
Anna berättade för Taizégruppen
▲15/11-2012▲
Vi pratade mycket om dig i dag Annika och jag
▲Onsdag kväll 14 november 2012▲
I dag blev jag påmind om händelser som väckte min
vrede mot dem som lät dig pinas och mot mig själv som
inte ingrep fast jag såg och hörde vad som pågick.
▲Måndag förmiddag efter gymmet 12/11▲
Solen skiner och ändå känns det nattsvart
▲Fredag kväll 9/11▲
I går kväll i kyrkan kändes det så svart som
det är i bildens bakgrund, men det såg en kär
vän. Hon gav mig det enda som kunde hjälpa
just då och just där. Hon gav mig av sin värme.
▲Torsdag 8/11▲
▲4/11 - Alla själars dag efter kvällsmässan▲
▲Lördag kväll efter allhelgonamässan▲
▼▲Fredag kväll andra november 2012▲▼
▼▲Torsdag kväll 1/11▲▼
-
▲Måndagen 29/10 blev det outhärdligt▲
▲25/10▲
Du kommer att lära dig att leva med sorgen
tröstade en del som själva har förlorat anhöriga.
Två år och nästan en månad efter den förbannade
tisdagen 2010 har jag bara lärt mig att ångesten
och smärtan tilltar dag för dag samt att det aldrig
blir lugnt trots Jonnys sista ord till mig:
"Det är lugnt morfar, jag vet vad jag gör".
Det som fick tårarna att rinna på oss båda innan,
var att allt hade kunnat undvikas.
▲23/10 - ytterligare en av dessa förbannade tisdagar▲
▲22/10▲
▲21/10▲
Det känns obegripligt att Jonny inte är med oss
▲Fredagen den nittonde oktober▲
Nu är det höst också i själen
Nu är det höst också i själen
▲16/10▲
▲Lördagen den trettonde oktober▲
▲Fredag 12/10▲
▼▲Torsdag 11/10▲▼
▲Måndag 8/10▲
De senaste dagarna har orken fattats för att
lägga in bilderna i fotoalbumet men här är
lägga in bilderna i fotoalbumet men här är
de fyra senaste
▲Söndag 7/10▲
▲Lördag 6/10▲
▲Fredag 5/10▲
▲Torsdag kväll 4/10▲
▲Tredje oktober▲
▼Världens tyngsta trappor▼
▲Första oktober 2012▲
▲Söndag 30/9▲
▲Två år med smärta▲
Nypyntat och vackert 28/9
Nypyntat och vackert 28/9
Torsdag kväll 27/9
▲23/9-2012▲
Varför sitter jag här och varför är Jonny inte med mig?
"Det är lugnt morfar" sade han sista gången vi var tillsammans.
Vi hade ätit pizzabuffé på Indiana och sedan gick vi till polisstationen.
Vi fixade telefonkort så att Jonny skulle kunna använda en av mina gamla telefoner. Vi gick på stan ett tag innan han fick bråttom iväg och jag försökte få honom med hem igen.
Jonny! Det var då du sade de sista orden till mig:
"det är lugnt morfar, det är lugnt. Jag vet vad jag gör".
Det blev en del tårar från oss båda den dagen. Det blev aldrig mera lugnt och jag hoppas att du inte visste vad du gjorde. Allt blev fel då och mycket har blivit fel sedan dess. Nu är så mycket trasigt.De följande dagarna var en mardröm. Jag fick aldrig tag i Jonnys soc-kontakt, men jag berättade för hennes chef Karin Klingvall Thilén att Jonny knappast skulle leva en vecka till om han inte fick hjälp omgående. Det blev ingen reaktion och så här såg mailkontakten ut när det var för sent:
Ni hade chansen att rädda ett människoliv, som jag sade till dig när
vi talade i telefon. Jonnys handläggare brydde sig aldrig om att
ringa någon av oss och Jonny bröt ihop. Hans liv kan inte
kompenseras med ett cyniskt erbjudande om klagomålssamtal.
Det är ingen ångervecka på dödsbud och mitt förakt för er brist på engagemang, gör att ett samtal mellan oss ogenomförbart.
Du visste efter mitt besked i telefon, att Jonny inte skulle överleva veckan om han inte kom under behandling. Du lovade att ta upp det kritiska läget med Jonnys handläggare, men inte ens då tog hon kontakt.
Det enda sätt som jag kan tänka mig att möta er efter detta, är som motpart i en rättegång, men jag orkar inte ta mig an den processen. Sorg och förtvivlan har tagit all kraft från mig och från alla andra som kämpade för att hjälpa Jonny ur sitt missbruk.
När jag satt och höll Jonnys iskalla hand på sjukhuset dagen efter hans död, rasade mitt liv ihop eftersom jag visste att jag hade kunnat sitta och tala med honom på behandlingshemmet i stället om ni hade skött ert uppdrag. Jonny sökte desperat och förtvivlad er hjälp till behandling.
Jag tycker synd om alla som ännu lever och behöver ert stöd.
Hälsningar
Germund Andersson
Klingvall Thilén, Karin skrev 2010-10-28 08:23:
Jag hoppas att ni kan leva med vetskapen om
att er
försummelse drev Jonny i döden när förtvivlan över er absoluta
nonchalans, blev
outhärdlig.
Hälsa Caroline de Carro att hennes vägran att återkomma till Jonny, Jonnys mamma och mig, Jonnys morfar, trots ett femtiotal samtal med hennes telefonsvarare, skapade en känsla av att ni helt enkelt struntade i hur det gick för Jonny.
Jag var tillsammans med Jonny halva torsdagen i Västerås och försökte få med honom hem till mig i Enköping, men drogsuget höll honom kvar i Västerås. Vi grät tillsammans över det outhärdliga läget.
Fredagen den 24 september talade jag om för dig i telefon att Jonny knappast skulle leva längre än en vecka utan om ni inte tog ert ansvar. Det blev fyra dagar. Mer än 200 av Jonnys unga vänner grät på hans begravning. De försökte hjälpa honom ur missbruket, men misslyckades.
Ni hade resurserna och möjligheterna, men saknade beslutsförmåga och/eller vilja.
För oss och hans enorma vänkrets, finns bara sorg och saknad. Jonnys Vänner försöker trösta mitt i den egna förtvivlan som bara ökar.
Germund Andersson
http://jonny890814.blogspot.com/
Det är ingen ångervecka på dödsbud och mitt förakt för er brist på engagemang, gör att ett samtal mellan oss ogenomförbart.
Du visste efter mitt besked i telefon, att Jonny inte skulle överleva veckan om han inte kom under behandling. Du lovade att ta upp det kritiska läget med Jonnys handläggare, men inte ens då tog hon kontakt.
Det enda sätt som jag kan tänka mig att möta er efter detta, är som motpart i en rättegång, men jag orkar inte ta mig an den processen. Sorg och förtvivlan har tagit all kraft från mig och från alla andra som kämpade för att hjälpa Jonny ur sitt missbruk.
När jag satt och höll Jonnys iskalla hand på sjukhuset dagen efter hans död, rasade mitt liv ihop eftersom jag visste att jag hade kunnat sitta och tala med honom på behandlingshemmet i stället om ni hade skött ert uppdrag. Jonny sökte desperat och förtvivlad er hjälp till behandling.
Jag tycker synd om alla som ännu lever och behöver ert stöd.
Hälsningar
Germund Andersson
Klingvall Thilén, Karin skrev 2010-10-28 08:23:
Hej!
Jag och min chef Britta Wallin har läst ditt brev
och vill
erbjuda dig en tid för samtal utifrån klagomål
I handläggningen av ditt barnbarn hos oss. Om du
önskar en tid
för samtal återkom till mig så
kommer vi överens om en lämplig dag och tid.
Med vänlig hälsning
Karin Klingvall Thilén
Konsulent
Socialkontor Vuxen
021-39 13 72
Från: Germund Andersson
[mailto:germund.andersson@telia.com]
Skickat: den 21 oktober 2010 12:52
Till: Klingvall Thilén, Karin; PGA
Ämne: Jonny Andersson 19890814 - 2010-09-28
Skickat: den 21 oktober 2010 12:52
Till: Klingvall Thilén, Karin; PGA
Ämne: Jonny Andersson 19890814 - 2010-09-28
Hälsa Caroline de Carro att hennes vägran att återkomma till Jonny, Jonnys mamma och mig, Jonnys morfar, trots ett femtiotal samtal med hennes telefonsvarare, skapade en känsla av att ni helt enkelt struntade i hur det gick för Jonny.
Jag var tillsammans med Jonny halva torsdagen i Västerås och försökte få med honom hem till mig i Enköping, men drogsuget höll honom kvar i Västerås. Vi grät tillsammans över det outhärdliga läget.
Fredagen den 24 september talade jag om för dig i telefon att Jonny knappast skulle leva längre än en vecka utan om ni inte tog ert ansvar. Det blev fyra dagar. Mer än 200 av Jonnys unga vänner grät på hans begravning. De försökte hjälpa honom ur missbruket, men misslyckades.
Ni hade resurserna och möjligheterna, men saknade beslutsförmåga och/eller vilja.
För oss och hans enorma vänkrets, finns bara sorg och saknad. Jonnys Vänner försöker trösta mitt i den egna förtvivlan som bara ökar.
Germund Andersson
http://jonny890814.blogspot.com/
▲Fredagen den tjugoförsta september▲
En svart dag med outhärdlig smärta
▲Måndag 17-9-2012▲
I dag hade jag så mycket att prata om och blev
så förtvivlad för allt som är fel. En ung kvinnlig
kyrkogårdsvaktmästare såg hur det var ställt
så förtvivlad för allt som är fel. En ung kvinnlig
kyrkogårdsvaktmästare såg hur det var ställt
och bjöd mig på en guidad tur runt kyrkogården.
Jag orkar inte länge till.
-
▲14/9 2012▲
Det gör så infernaliskt ont i själen
Det gör så infernaliskt ont i själen
-
▲2/9-2012▲
I dag var det grått och kyligt på alla tänkbara sätt.
Jag står här och pratar och tycker att du svarar på
mina frågor om hur det blev så orättvist, men jag
förstår inte svaren. Jag förstår ingenting.
I dag var det grått och kyligt på alla tänkbara sätt.
Jag står här och pratar och tycker att du svarar på
mina frågor om hur det blev så orättvist, men jag
förstår inte svaren. Jag förstår ingenting.
▲Onsdag 29/8▲
Så mycket varm sol och ändå så mörkt och kallt
Så mycket varm sol och ändå så mörkt och kallt
▲Tjugosjunde augusti 2012▲
▲Lördag 25/8▲
Tre ord hatar jag: "Det är lugnt!"
Det är lugnt morfar sade Jonny som sina sista ord till mig.
Det är lugnt morfar, jag vet vad jag gör.
Det blir aldrig lugnt mer.
▲Tisdag kväll 21/8. En timme med återblickar▲
Trots sol och värme känns det mörkt och kallt.
▲Lördag 11/8▲
▲10 augusti 2012▲
Fredag kväll och många bittra tankar
Fredag kväll och många bittra tankar
▲Torsdag 9/8▲
Jag längtar bort från verkligheten
▲120808▲
Det finns inga ord som räcker till
▲Lördag kväll 4/8▲
Nu är det outhärdligt
▲120801▲
▲Lördag kväll 28/7▲
Att gå på ängar och efter vägkanter för att
pryda en grav, känns obegripligt rätt och
ändå så fruktansvärt fel
▲Ny jord och nyplanterade vita lobelior 25/7▲
▲Tisdag 24/7▲
Varmt och ensamt
▲Regnig och blåsig måndag morgon 23/7▲
Halsduken låg på gräsmattan och mitt anpassade
nya paraply höll på att stiga till väders i blåsten.
Kyrkan stängd och allt var bara eländigt.
▲Söndag 22/7▲
▼Lördag eftermiddag 21/7▼
▲Tidig tung morgon 20/7▲
▲120719▲
▲▼17/7▼▲
Det är dags nu att vakna upp ur den mardröm
som gör varje dag till en påminnelse
Det är dags nu att vakna upp ur den mardröm
som gör varje dag till en påminnelse
v
▲16/7 - Den här dagen har jag fruktat.▲
Det borde vara Jonny som går till min grav
på min födelsedag.
Det borde vara Jonny som står här och tänker
på det som var och att det nog var dags i stället
för att jag står här och tänker att allt blev fel.
▲Underbar sommarmorgon 12/7▲
Nu känns det bara overkligt som en mardröm
Nu känns det bara overkligt som en mardröm
▲Tisdag morgon 10/7▲
▲7/7 tidig morgon▼sen kväll
▲Torsdag 5/7. Ord räcker inte▲
▲Tidigt tisdag morgon 3/7▲
▲Sent måndag kväll 2/7▲
▲29 juni på morgonen▲
Först en skogspromenad för att leta blommor i ensödersluttning. Sedan en stunds eftertanke.
▲28 juni på kvällen▲
Jag har suttit på bänken och lyssnat på din musik Jonny och jag minns hur du försökte övertyga mig om hur bra låtar det var. Nu är det nästan den enda musik jag spelar och jag önskar att mardrömmen kunde ta slut.
▲Tisdag 26 juni▲
▲Midsommardagens kväll▲
En timme med ett moln av mygg. Elvis i MP3-spelaren
och dina sista ord till mig överröstande allt:
"Det är lugnt morfar, jag har koll"
Det blev aldrig mera lugnt Jonny!
▲Morgonen 21/6▲
▲Kvällen 20/6 är det bara outhärdligt smärtsamt▲
▲Lördag kväll och jag var väldigt ensam▲
▲Fredag 15/6 kändes det som om du var med mig▲
▲Onsdag 13/6 var det mörkt fast solen sken▲
▲Fredag 8/6▲
I dag blev det plötsligt verklighet efter en lång tidav mardrömskänsla. Det finns inga ord som räcker!
▲Förbannade tisdagar! 5/6▲
▲Måndag 4/6▲
▲31/5 Jag pratar med dig Jonny som om du stod intill▲
och ibland känns det som att du håller din vänstra
arm om min axel och säger "Det är lugnt morfar",
men det blir aldrig lugnt mera.
men det blir aldrig lugnt mera.
▲30/5. Det borde vara ombytta roller▲
▲Ytterligare en förbannad tisdag morgon 29 maj▲
▲▼Torsdag kväll efter Taizemässan▼▲
▲Onsdag kväll vid sjutiden räckte inga ord▲
▲Tisdag 22/5 strax före halv nio på kvällen var det extra jävligt▲
▲▼21 maj var majblommekrukan flyttad▼▲
▲Torsdag 17 maj blev det ett långt besök▲
▲Om smärta kan graderas så känns det värre i dag tisdag 15 maj▲
▲Lördag 11 maj - fortfarande ofattbart▲
Det blir bara värre och värre!
Klockan 19.00 placerade jag smällaren men vågade inte
tända en eftersom det var så många besökare i närheten
Det är morgon sista april 2012 och jag ska komma tillbaka i
kväll med en smällare. Ett Tigerskott som du och jag ofta
lekte med och som nu är förbjudet.
Jag tänker smälla av ett vid grushögen utanför kyrkogården.
Ett VSK-märkt ska jag lämna på din plats Jonny.
Efter besöket vid din plats, tände jag de tre
vanliga ljusen i kyrkan och du vet varför de brinner.
vanliga ljusen i kyrkan och du vet varför de brinner.
Den tjugonionde april känns det så svart och svårt att ta in det ointagbara.
Du var så glad när vi åt vår sista gemensamma lunch på Indiana.
När jag ville att du skulle följa med hem igen, fick du bråttom
ut på stan och försäkrade som vanligt: "Det är lugnt morfar".
▲2012-04-24▲
▲12 april 2012▲
Det ofattbara
▲120409 Jag saknar Jonny▲
▲Min saknade vän, mitt barnbarn 1/4-2012▲
↑120325↑
↓↑22/3-2012↑↓
▲Fjortonde mars▲
▲Trettonde mars▲
▲Åttonde mars▲
▲fjärde mars▲
▲Tredje mars▲
▲▼Första mars▼▲
Lördagen den tjugofemte februari var det
extra tungt att besöka graven och kyrkan
extra tungt att besöka graven och kyrkan
Jag saknar dig så infernaliskt Jonny
2012-02-17
2012-02-17
Äntligen kom jag hit igen! Torsdag 2/2-2012
